söndag 24 januari 2010

Matte= dum.

Jo det är hon. Skitdum. Hon låter mig inte jobba. I mitt yrke som vakthund, ska jag köra bort folk från mitt område. Idag såg jag att två typer närmade sig mitt område. Jag drog igång, ja, man måste ju börja innan det är försent. Jag höll låg hållning och lät som ett monster. Mäkta stolt är jag över mitt morr och skall! Beväpnade soldater skulle inte våga gå i närheten! Men vad händer? Jo, matte säger till mig! Fy blä vad taskigt! "Du får inte låta som ett monster!" säger hon. Dumskalle. Sen hänger hon runt halsen på mig och säger åt mig att sitta! Hur ska jag kunna hoppa längs staketet med henne hängandes? Och det är svårt att hoppa när man sitter.
De två typerna började prata med matte:
-Vad är det för ras? Blandras? Nähä, en leonberger! Han är jättefiiin! Han ser jättesnäll ut! Det där sista accepterar jag INTE! Värsta förolämpningen jag någonsin har hört! Jag är byns bästa vakthund- och får höra att jag "ser ut att vara jättesnäll". Det var nästan så jag fällde en tår när typerna försvunnit. Även om jag faktiskt är en ganska snäll hund, men inte under arbetstid...


Cliff (min lillebror) tror att jag är hans livvakt. Min flickvän Heidi är på besök just nu, och Cliff tycker hon är lite läskig. Han lägger sig PÅ mig! Och rullar ihop sig i min svans. Fegis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar